Är det lättare att vara ensamstående i storstad?

Att bli ensamstående efter en lång tid av tvåsamhet, med eller utan barn, kan vara en omtumlande upplevelse. Det är lätt att man blir desorienterad i tillvaron och tappar fotfästet en smula. Ofta känns

det svårt och konstigt att bara ha sig själv som enda sällskap och många känner sig ensamma och ledsna, oavsett om man tagit beslutet att bryta upp eller om man blivit lämnad. Känslorna av ensamhet och nedstämdhet kan göra att det känns svårt att veta hur man ska gå vidare.

Bättre umgänge med barnen

Det är dock mycket viktigt att man aktivt försöker komma loss och fundera ut hur livet som ensamstående ska bli. Har man barn har man ju halva tiden utstakad, ena veckan har man hand om och umgås med barnen, nästa vecka är man själv. Många föräldrar som blir ensamstående blir det just på halvtid; det är numera mycket ovanligt att den ena föräldern efter en separation inte vill ta något ansvar för eller träffa sina barn. Många ensamstående uppger att de känner att kontakten med barnen både blivit bättre och lättare efter separationen, man har dem på egen hand och kan utveckla en djupare personlig relation till dem. Många uppger också att umgänget känns mer meningsfullt och att man i större utsträckning umgås och hittar på saker tillsammans med barnen än att ”bara vara”.

En ny tillvaro att vänja sig vid

Så är det då veckorna, dagarna eller för en del till och med månaderna utan barn. Veckor som för många blir långa och trista. Dessa veckor är dock oerhört viktiga, och ska ses som en möjlighet att bygga upp ett liv på egen hand, oavsett om man tänker sig att senare hitta en ny partner eller inte. Att hitta nya intressen, eller att passa på att utveckla ett befintligt intresse, kan vara just det. Att gå med i en bokcirkel, ett korplag, ta en språkkurs eller lära sig spela trumpet; allt är exempel på aktiviteter där man både utvecklas personligen och träffar nya människor, något som ofta även lär en något nytt om sig själv.

Lättare att hitta ett sammanhang i storstad

Ser man till utbudet av möjligheter att leva olika typer av liv, så är det så klart betydligt ”lättare” att vara ensamstående i en storstad. Här finns restauranger, museer, konserter och teaterföreställningar, sportevenemang och allt möjligt annat. I Stockholm behöver man inte sitta sysslolös en minut om man inte vill, och för många som precis blivit ensamstående är det en välsignelse som bryter känslan av isolering. Är man ute efter att träffa någon ny är chansen naturligtvis även större i en storstad som Stockholm än i en glesbygd.

Att vara ensamstående på en mindre ort

I en mindre stad eller by kan det kännas svårt att separera och sedan bygga upp ett eget liv. Kanske är vännerna gemensamma med den före detta partnern och vissa kanske man helt tappar kontakten med. Detta kan naturligtvis inträffa också i en storstad, men där har man ju samtidigt betydligt större möjligheter att hitta nya vänner och sammanhang.

I värsta fall kan man bli helt isolerad som ensamstående i en mindre ort. I sådana lägen kan det vara svårt att veta vad man ska ta sig till, särskilt om man har barnen varannan vecka. Men för de flesta brukar det lösa sig. Hur liten en ort är brukar det alltid finnas någon sorts föreningsliv eller kultur på orten. Kanske får man sluta vara kräsen och engagera sig eller delta i det som erbjuds, eller så får man dra igång något själv utifrån sina egna intressen. Med tiden vänjer man sig vid livet som ensamstående och stärks i tron på att vara själv. Och förr eller senare träffar man någon ny, om det är det man vill.

8 feb 2019