Att vänja sig vid livet som ensamstående

Det finns många sätt att vara ensamstående. För en del kanske det är ett naturligt tillstånd, de har aldrig haft ett förhållande som varat längre än några månader, aldrig flyttat ihop och skaffat barn med någon och så vidare. Kanske drömmer de om tvåsamhet, kanske är de fullt tillfreds med tillvaron och reflekterar knappt över hur det är att leva på egen hand. Kanske kallar de sig hellre ”singel” än det lite deprimerande ”ensamstående”, om de nu över huvud taget känner ett behov av att etikettera sig.

Sedan finns det de som plötsligt finner sig stående utan partner efter år av samboende och kanske familjebildande. För den som vant sig vid att leva i ett parförhållande kan omställningen bli dramatisk och skapa en känsla av att ha förlorat fotfästet. Översvallande känslor av ensamhet och ångest är vanligt i början efter en separation. För par med barn blir perioderna då man är ifrån dem långa som år, och många upplever en känsla av att ha svikit barnen, sig själv och sin familj.

Det blir bättre

Men det ljusnar alltid, och det är viktigt att komma ihåg att hur nattsvart det än kan kännas precis

efter en separation eller en skilsmässa så är även livet som ensamstående något man vänjer sig vid. Därför ska man inte i panik börja se sig om efter en ny partner utan försöka att i stället acceptera att leva på egen hand. För de flesta blir detta en nyttig erfarenhet där man lär sig mer om sig själv, utvecklas och blir en lite bättre version av sig själv.

Ensam utan barnen

För nyskilda med barn blir veckorna då man är ensam ofta svårhanterliga. Det är vanligt att man tillbringar mycket tid på krogen, för att få sällskap och försöka döva känslan av isolation. För en del blir det lite för mycket av det goda och det kan bli väldigt svårt att leva det dubbelliv som uppstår när man har barnen hos sig ena veckan och lever som en tjugoåring veckan efter. Tyvärr händer det att veckorna med barnen då i stället fylls av trötthet, irritation och dåligt samvete.

Det finns andra sätt att klara de barnlösa veckorna som ensamstående. Att träffa vänner på andra platser än krogen till exempel. Museibesök, promenader, fisketurer och liknande kan vara välkomna ventiler då man både hinner få lite mänsklig kontakt och samtidigt kunna lätta sitt hjärta och prata ut om det som tynger en. Att träffa nya människor är också bra. Kanske börjar man gå en kurs någon gång i veckan, eller börjar med en fritidsaktivitet. För många blir träning, som ju nästan är vår nya religion, ett måste varje dag efter jobbet.

Upptäck nya intressen

Som nybliven utomstående bör man kanske inte låsa sig vid en sak, utan passa på att prova på lite av varje för att få chansen att upptäcka nya intressen och kanske utvidga umgängeskretsen. Många börjar på en kurs eller går med i en bokcirkel i förhoppningen att kanske träffa någon ny partner, men tyvärr är det sällan sådana planer går i lås. Bättre då att hitta på saker utifrån intresse och en genuin vilja att sysselsätta sig eller lära sig något nytt. Händer det något så händer det.

Begrav dig inte i arbete

Att satsa på karriären kan vara ett sätt att komma tillfreds med livet som ensamstående. Det är ett faktum att man hinner jobba betydligt mer när man bara har sig själv att rå om, och för den som gillar sitt jobb kan det ge förnyade möjligheter att utvecklas och göra karriär. Att begrava sig i ett jobb som man inte tycker om för att slippa ifrån jobbiga tankar är dock ingen bra lösning på lång sikt. Då är det bättre att försöka finna mening i tillvaron på andra håll.

En erfarenhet rikare

Det finns många ensamstående i Sverige, och nästan alla hittar de till slut ett sätt att leva som de trivs med. Att vara ensamstående är att kunna stå på egna ben och ta hand sig själv. Det är viktiga egenskaper som alla människor borde sträva efter, vare sig man längtar efter tvåsamhet eller trivs bra som det är.

 

8 feb 2019